Copyright Malena Lagerhorn
Nu har bloggen funnits i ett halvår och det är dags för jubileum. Mysteriet med Hektors döda kropp är det absolut mest lästa inlägget hittills så därför kommer det här i repris. Jag tror att det beror på Brad Pitt. Man har kanske lite dålig koll på Iliaden och Odysséen men de flesta har sett filmen Troy med Brad Pitt där han som hjälten Akilles strider mot trojanerna med den store hjälten Hektor i spetsen.
I filmen, liksom i så många andra omarbetningar, framställs Akilles (Brad) som den store hjälten. Fast jag tycker faktiskt att han är ganska feg. Han sitter och chillar vid sitt skepp medan de andra strider. När det väl är dags för tvekampen mot Hektor är han hur utvilad som helst medan Hektor har stridit i flera dagar och nätter. Inte så jätteimponerande då att han vinner.
Dessutom har Hektor skadats svårt strax innan. Han har träffats av en kastad sten alldeles vid halsen. Det var den jättelike Ajas som kastade stenen så det var inget meskast. Hektor tuppade av och kräktes blod av skadan. Så frågan är – var det verkligen Hektor som Akilles stred mot i den där tvekampen? Eller var det någon annan?
Så här kommer inlägget igen: Mysteriet med Hektors döda kropp:
Nu kommer jag att berätta om ett dolt mysterium i Homeros Iliaden, nämligen det om Hektors död och om hans döda kropp. I mina böcker har jag använt mig av en teori som presenterats av den italienske kärnfysikern Felice Vinci. Vinci menar att Homeros klassiska verk Iliaden och Odysséen faktiskt kan skildra historiska händelser på bronsåldern. Men i och med att verken inte stämmer särskilt väl överens med Grekland så menar Vinci att dessa händelser, slaget om Troja som Iliaden skildrar och hjälten Odysseus irrfärder efter kriget som skildras i Odysséen, i själva verket utspelade sig i Norden för 3 600 år sedan.
Zeus smider listiga planer
När man läser Iliaden och Odysséen med den bilden framför ögonen, att det är verkliga händelser man läser om, så börjar man se eposen på ett nytt sätt. Man börjar fråga sig – vad är det egentligen som verken skildrar?
Homeros verk Iliaden presenterar en mycket realistisk skildring av slaget om Troja. De inslag i eposet som är ”hittepå” är skildringen av gudarna som ständigt blandar sig in i striden. Som Vinci menar är gudarnas inblandning sannolikt ett sätt att beskriva de ganska extrema väderförhållanden som rådde vid slaget. Vi får läsa att krigare trollas bort av gudinnan Afrodite när de egentligen försvinner i dimman i skymningen. Zeus skickar åskviggar rakt ner bland de stridande männen. Det brinner på slagfältet – här är det eldens gud Hefaistos som är framme. Jordskakaren Poseidon blandar sig också in i striden genom att skaka marken. I själva verket får vi läsa om en jordbävning som infaller en morgon när de stridande just har mött varandra på slagfältet några dagar in i stridigheterna.
Avsnitten om gudarna har också en annan funktion. Vi får nämligen reda på hur allfader Zeus, den högste guden, har tänkt sig att slaget ska fortgå och sluta. Han har nämligen blivit ombedd av gudinnan Thetis, den store hjälten Akilles mor, att ge hennes älskade son evig ära och ett fint eftermäle. Hela tiden får vi därför reda på Zeus planer och hur han manipulerar de stridande för att skänka Akilles den här äran som Thetis bett om.
Men om det här är verkliga händelser? Vad är det då som egentligen sker? Plötsligt upptäcker man att all den här planeringen som Zeus berättar om egentligen styr våra tankar och vår tolkning av slaget i en viss riktning. Det är som om han, inte lägger orden i vår mun, men däremot planterar tankar i vårt sinne. Som om han tolkar hela striden åt oss. Men om man hör upp med att lyssna på Zeus där han talar till oss i eposet så träder en annan bild fram av vad som egentligen hände. Det finns säkert flera sätt att tolka Iliaden på, men det här är vad jag har sett när jag har läst mellan raderna, som man brukar säga, och försökt lista ut hur allting egentligen hänger ihop.
Homeros Iliaden i korthet
I korthet handlar Iliaden främst om den store hjälten Akilles och hans vrede. I början av eposet blir Akilles arg på härförare Agamemnon. Agamemnon har nämligen tagit Akilles tjej Briseis, som egentligen inte är Akilles tjej utan ett krigsrov. Agamemnons här, som har kommit för att anfalla Troja, har nämligen härjat och plundrat Trojas omnejd innan slaget och tagit en massa plundringsgods. Bland annat har de tagit flera kvinnor tillfånga. När härförare Agamemnon blir tvungen att lämna tillbaka sitt eget brudrov – dottern till en Apollonpräst för att förhindra en svår sjukdom, guden Apollons sjuka, från att spridas i lägret – så tar han Akilles brudrov Breseis som kompensation. Det här förargar Akilles så mycket att han vägrar att delta i slaget. Han gråter ut för sin mamma Thetis och berättar för henne hur dåligt han har blivit behandlad. Han, som ju har varit så duktig på att plundra byar och herdar innan slaget. Thetis lovar honom då att tala med allfader Zeus och se till att Akilles återfår sin ära och heder och får tillbaka sin tjej.
Medan alla strider sitter alltså Akilles overksam vid sina skepp och spelar på sin lyra. Han är sur och tjurar mest hela tiden. När striden drar sig närmre akajernas skepp blir han dock orolig. Kommer trojanerna att bränna ner hela flottan och förhindra dem från att segla hem? Akilles käre vän, Patroklos, har hela tiden försökt förmå Akilles att sluta tjura och ge sig in i striden och hjälpa akajerna. Nu ber han Akilles att få låna hans rustning och själv leda deras män in i striden i Akilles ställe och förhindra att skeppen bränns. Eftersom Akilles nu verkar vara lite orolig så tycker han att det är en bra idé. Han ger Patrokolos sin rustning och eggar på sina män. Patroklos ger sig därefter in i striden, medan Akilles fortsätter att göra ingenting. Det här är helt enligt allfader Zeus plan, får vi veta. Han tänker nämligen låta Patroklos dödas av trojanernas främste hjälte Hektor. Då kommer nämligen Akilles, utom sig av vrede, att ge sig in i striden för att hämnas Patroklos och göra en massa hjältedåd.
Mycket riktigt dör Patroklos ute på slagfältet efter att ha stridit i nästan ett dygn, från sen eftermiddag ena dagen till nästa dag då solen står högt på himlen. Tidigare tolkare av Iliaden har här menat att Homeros har glömt bort att ange att det blev natt och att striden måste avbrytas för nattens mörker. Som om Homeros lyckas hålla koll på många hundra personer i eposet – men glömmer helt bort en natt. Denna dumförklaring av Homeros kan man helt skippa när man flyttar slaget till Norden. Det vet vi ju alla nordbor att det mycket väl går att fortsätta stridigheter under sommarnätter eftersom de ju är så ljusa. Det hade dock varit en omöjlighet i en becksvart grekisk natt.
Att striden har pågått natten igenom ger oss också en bättre förklaring till omständigheterna kring Patroklos död. Vi får läsa att Patroklos plötsligt blir stående still på slagfältet, förvirrad till sinnet. Han släpper sina vapen, hans rustning faller från hans kropp. Han blir en enkel måltavla först för trojanen Euforbos, som ränner ett spjut i hans rygg. Därefter stöter Hektor ett spjut i buken på honom varpå han dör. Patroklos har då stridit nästan ett helt dygn i sträck. Att han plötsligt blir stående, tappar sina vapen och blir förvirrad, är en perfekt beskrivning av en man som är totalt utmattad.
När Akilles får reda på att Patroklos är död blir han ursinnig och beger sig slutligen in i striden. Han gör en massa hjältedåd, vilket kanske inte är så konstigt eftersom han är helt utvilad medan alla andra har stridit i flera dagar. Och nätter. Bland annat hämnas han Patroklos genom att döda hjälten Hektor utanför Trojas murar. Akilles är dock fortfarande arg på Hektor. Han släpar honom i fötterna efter sin vagn ned till sitt skepp. Detta bestialiska sargande av Hektors döda kropp pågår i många dagar. Akilles kör med sin vagn och släpar Hektors kropp efter sig, varv på varv runt Patroklos gravhög. Som tur är, är guden Apollon framme och ser till att Hektors kropp ständigt förnyas och bevaras helt oskadd.
Efter många dagar beger sig den ålderstigne trojanske hövdingen Priamos till akajernas läger för att köpa ut sin sons kropp. Gudarna hjälper honom att färdas över det stora slagfältet och in i akajernas läger utan att någon ser honom. Där är det bara Akilles och hans närmsta män som upptäcker honom och talar med honom. Gudarna har nämligen sett till att alla andra tusentals krigare sover. De talas vid och Priamos får med sig Hektors kropp, som Apollon har sett till är helt oskadd. Priamos färdas sedan tillbaka till Troja med sin sons kropp där Hektor kan få en fin begravning.
Iliaden slutar här och vi får inte läsa om Akilles död. Andra verk berättar dock att Akilles dog innan akajerna besegrade Troja. Det är den trojanske hövdingasonen Paris som dödar Akilles genom att skjuta en pil i hälen på honom, en pil som sannolikt ger upphov till en svår infektion som leder till döden. Pilen i hälen har sedermera gett upphov till uttrycket akilleshäl.
Akilles – en hjälte eller en fegis?
Men om Iliaden skildrar verkliga händelser – hur var det då allting gick till? Hövding Priamos av Troja kan knappast ha köpt ut sin son Hektors kropp oskadd, det kan i själva verket inte ha varit så mycket kvar av kroppen efter att den släpats runt och fått ruttna i många dagar. Akilles beskrivs redan i eposets början som en stor hjälte, men varför då? Vad hade han gjort innan egentligen? Allt vi får reda på är att han plundrat herdar i Trojas omnejd, men det gör ju knappast någon till en hjälte. Akilles är stor, han är kusin till den jättelike krigaren Ajas. Dessutom verkar han vara en god löpare. Så han är säkert ingen man vill möta på slagfältet. Men det är inte så att han egentligen har utmärkt sig på något sätt innan slaget om Troja. Snarare växer bilden fram av en ganska feg man. Det är ju så klart ingen match att anfalla ensamma herdar men att strida mot fullt beväpnade män på ett slagfält är en annan sak. Akilles envisas med att inte ge sig in i striden, även då den närmar sig skeppen och akajernas hela flotta hotas. Nej, istället skickar han iväg sin käre vän Patroklos för att leda sina män. Han eggar till och med upp sina män och gör dem extra krigstörstiga. Men själv väljer han att fortsätta att gömma sig i sitt läger. Till och med när han får budet att Patroklos har dödats av Hektor på slagfältet dröjer han med att ge sig in i striden. Det får vi reda på med en gång av hövding Menelaos som är den som skickar bud om Patroklos död. Menelaos säger nämligen att de knappast kan vänta sig att Akilles ska ge sig in i striden nu, trots Patroklos död, eftersom han ju inte har en rustning. Men det vet ju vi som läsare att akajernas läger är helt fullt av plundringsgods från striden; sköldar, svärd, hjälmar och så vidare. Det kan inte precis ha varit så svårt att samla ihop några rustingsdetaljer och ge sig ut i striden. Den typ av rustning man använde var brynja, benskydd, hjälm och sköld, och dessa attiraljer bör passa de flesta genom att spänna remmar olika hårt. Men Akilles ger sig inte in i striden förrän dagen därpå, när han fått en finfin rustning av gudarna. Först då ger han sig ut på slagfältet. Då är han den mest utvilade personen bland både akajer och trojaner och det är inte svårt att förstå att han måste vara tämligen överlägsen, vem han än möter. Det här förstärker intrycket av att Akilles egentligen är ganska feg, om man nu kan kalla en krigare för det. I alla fall fegare än alla andra, eftersom han drar sig in i det sista från att ge sig in i slaget. Han strider när han, precis som mot herdarna, kan vara säker på att han är helt överlägsen.
När Akilles väl dödar Hektor på slagfältet är akajerna nästan uppe vid Trojas murar. Nu finns en ypperlig möjlighet att inta hela staden. Eftersom många av de andra akajiska hövdingarna är skadade är det mer eller mindre Akilles som leder hela hären mot Troja. Nu kunde han ha sett till att avsluta hela kriget och bränna ner staden. Men återigen väljer Akilles det fega alternativet. Han tar med Hektors kropp ner till skeppen och fortsätter att sörja sin vän Patroklos, nu genom att släpa Hektors kropp runt, runt efter sin vagn.
Det slår en med ens, i alla fall mig, när man läser, att själva anledningen till att Akilles framstår som en hjälte är avsnitten med gudarna, där Zeus ständigt berättar hur han ska skänka Akilles ära. Hade vi inte ständigt fått läsa Zeus hyllningar till Akilles, som sitter där och tjurar vid sitt skepp, så skulle vi nog ha sett Akilles för vem han egentligen var. En krigare som helst strider endast när han är överlägsen. Som skyller på att han blivit så dåligt behandlad, då Agamemnon har tagit hans brudrov, tjejen Briseis, att inget kan förmå honom att delta i striden. Till och med när hans vapenbror Patroklos dödas drar han sig för att strida.
Det finns en enorm mängd krigare som är långt mer hjältemodiga än Akilles. Först tänker man på hjälten Hektor, som ständigt och outtröttligt leder trojanerna i anfall efter anfall mot akajerna. På akajernas sida finns den unge Diomedes, som ständigt manar på de andra hövdingarna att inte ge upp hoppet. När blixten slår ner i slagfältet och akajerna blir skrämda och rusar tillbaka mot skeppen, står Diomedes ensam kvar i sin vagn och möter trojanerna. Diomedes erbjuder sig också att tillsammans med Odysseus smyga runt i trojanernas läger under natten och spionera. Denne man känns så oändligt mycket modigare än fegisen Akilles. En annan beundransvärd krigare är den store Ajas, Akilles kusin. Han ställer upp på tvekamp mot Hektor. Han är först att försvara skeppen då de riskerar att brännas ned av trojanerna. Ständigt leder han sina män framåt och manar på dem.
Dödade Akilles verkligen Hektor, eller dödade han någon annan?
Det finns en lång rad av krigare som gör fantastiska insatser i slaget. Ändå handlar Iliaden mest om Akilles och om hans så kallade hjältedåd. Varför då? Varför berättar Homeros att det är Akilles som är den store hjälten när andra hade platsat så mycket bättre för den rollen? Om det nu inte är så att skalden fick betalt. Jag misstänker att Homeros, eller vem skalden nu var, namnet Homeros har troligtvis tillkommit i efterhand, fick bra betalt av Akilles pappa Peleus för att göra en hjälteskildring om sonen Akilles. Riktigt, riktigt bra betalt. Sådär så att han lägger in långa avsnitt om gudarna, inte bara för att redogöra för de ganska ovanliga väderförhållandena, med dimma, åska, översvämningar och bränder, utan också för att få oss läsare, eller åhörare, att tolka alla händelser på ett specifikt sätt. Ett från första början noga utstakat sätt. För det är inte bara Akilles feghet som sticker ut när man börjar undersöka eposets egentliga handling. Andra saker blir också mycket underliga. Som Hektors kropp, som ständigt hålls oskadd av Apollon, hur många varv Akilles än släpar den runt Patroklos gravhög. Och hur kunde egentligen Hektors far, den trojanske hövdingen Priamos, ha kunnat ta sig över hela slagfältet och in i akajernas läger för att köpa ut sin sons kropp, utan att någon upptäckte honom? När man börjar nysta i dessa underligheter är det ett helt annat händelseförlopp som växer fram. Här har min syster Annika försökt bena ut vad som egentligen händer i Iliaden och det är hennes resonemang jag nu kommer följa.
Akilles drar sig som nämnts in i det längsta för att ge sig in i stridigheterna. Istället skickar han ut sin vapenbroder Patroklos för att leda sina män. Patroklos dör på slagfältet. Homeros lyckas vrida till det så att vi tror att Patroklos dödades av Hektor. Samtidigt så förser skalden oss med helt andra detaljer. Först får vi läsa att han blir stående helt utmattad och tappar sina vapen. Därefter är det inte alls Hektor utan Euforbos som stöter ett spjut i ryggen på Patroklos – från nära håll. Jag har svårt att tro att någon kan överleva ett spjut i ryggen – den här skadan måste ha varit det som dödade Patroklos. Först därefter passar Hektor på att ränna sitt spjut i buken på Patroklos. Det är alltså inte Hektor utan Euforbos som är Patroklos mördare. Men det är ju förstås inte en särskilt pampig död, att dö för en mindre känd krigares hand. Och det är förstås inte heller särskilt pampigt för Akilles att sedan hämnas på en helt vanlig krigare. Nej, med lite trix och fix så får Homeros oss att verkligen tro att det är Hektor som har utdelat den dödliga stöten. Så att Akilles kan hämnas på, inte Euforbos, utan på trojanernas störste hjälte – Hektor.
Hektor är verkligen en hjälte par excellence. Man kan inte annat än beundra honom när man läser Iliaden. Han är den som ständigt är med och för trojanerna framåt och som skyddar staden, Troja. Men han blir också skadad. Först i en duell med den store Ajas. Därefter, senare under slaget, blir han återigen skadad av Ajas. Den här gången av en kastad sten som träffar honom i bröstet, vid halsen. Hektor tuppar av och förs i säkerhet av sina män. Han vaknar till och kräks blod. Därefter svimmar han igen. Han är med andra ord riktigt illa skadad. Om man är så illa skadad att man kräks blod så känns det lite osannolikt att samme person återigen kan ge sig in i striden och fortsätta som om inget hänt. Men Homeros skriver att Zeus låter guden Apollon blåsa liv i Hektor igen så att han åter kan strida. Det som antagligen händer här är att Hektor blir svårt skadad, så som det faktiskt beskrivs i Iliaden, och att han förs hem innanför Trojas murar. Han återhämtar sig sedan inte, utan dör flera dagar senare av sina skador.
Men i så fall, vem är det då som fortsätter att leda trojanerna? Och som Akilles sedan dödar som hämnd på Patroklos? Min syster Annika tror att det är Hektors bror Deifobos. Deifobos har varit med i striden tidigare och utmärkt sig som en skicklig krigare. Han blir emellertid skadad i armen och drar sig tillbaka till staden. Men när stunden väl är inne för Akilles och Hektor att möta varandra på slagfältet så berättar Homeros att Deifobos är vid Hektors sida. Fast plötsligt försvinner han och Hektor undrar vart han tog vägen. Det som i själva verket måste ha hänt är att Hektor fortfarande är kvar i staden, svårt skadad. I hans ställe har Deifobos lett trojanerna, trots skadan i armen. Han är också den som möter Akilles när han utmanar trojanernas ledare till en duell. Vet Akilles om att det inte är Hektor som möter honom? Eventuellt så gör han det. Säkerligen så vet han också om, liksom alla andra, att det inte heller var Hektor som dödade Patroklos. Han är bara arg, och vill hämnas på någon. Men det här blir ju ingen bra hjältehistoria – eller hur? Först med en tämligen okänd krigare som dödar Patroklos och sedan med Akilles som därefter dödar Deifobos, som inte alls har samma hjältegloria som Hektor. Nej, istället ändrar Homeros alltihop och låter oss tro att det är Hektor som har dödat Patroklos. Och att det sedan är Hektor som Akilles har ihjäl som hämnd.
Den kropp som Akilles släpar efter sin vagn är således inte Hektors kropp utan Deifobos. Hela episoden, där Priamos med gudarnas hjälp tar sig till akajernas läger och köper ut sin sons kropp, är således ett rent påhitt. Men genom denna lilla episod kan Homeros förklara hur det kommer sig att Hektors kropp kan befinna sig innanför Trojas murar. Så att Hektor kan få en riktig begravning. Och att hans kropp då är oskadd. För troligtvis dog Hektor av inre blödningar efter flera dagars lidande av skadan han fick i bröstet av Ajas kastade sten.
Har Homeros lurat oss i 3 600 år?
Under hela eposet låter Homeros oss få veta, ofta genom guden Zeus uttalanden, att Akilles är den störste hjälten. Och att han hämnas på Patroklos mördare Hektor. Men i själva verket så är Akilles inte alls någon vidare modig typ. Han sitter och gömmer sig bland sina skepp och ger sig inte ut i striden förrän i sista stund. Hans vapenbror Patroklos dödades inte alls av Hektor utan av Euforbos. Så Akilles får ingen tjusig hämnd alls på någon stor hjälte. Och den person vars kropp han släpar runt på är Deifobos. Visserligen var Deifobos säkert en fantastisk ledare och krigare, men han hade inte samma rykte som den store hjälten Hektor.
När man ser Iliaden på det här sättet är det verkligen inte Akilles som är den store hjälten. Men Homeros lyckades dikta ihop ett fantastiskt epos, som bevarats under 3 600 år, där Akilles blivit urtypen för den store hjälten som styrs av känslostormar och av vänskapen till sin vapenbror. Jag vet inte hur många filmer, teaterföreställningar och omarbetningar av Iliaden som har gjorts under alla dessa tusentals år. Men jag vet att det är en enorm mängd. Och vad jag vet har Akilles behållit sin hjältestatus i alla tider. Tills nu. Akilles far Peleus, som jag gissar betalade Homeros för att komponera ihop denna lögnhistoria, lyckades verkligen i sina intentioner. Hans fege son beskrevs av skalden som en hjälte. Och han har så förblivit i 3 600 år. Men Homeros har dock, antagligen medvetet, lämnat tillräckligt med ledtrådar för att det verkliga händelseförloppet ska kunna uppdagas. Skalden verkar, trots alla uppdiktade tokigheter, ha någon slags heder i kroppen.
Läs här om historiens första dokumenterade massmord – en mordgåta som är gömd i Homeros verk Odysséen.
Läs också böckerna:
Herakles – en psykopats berättelse
Ilion – en gång kommer den dag då det heliga Ilion faller
Copyright Malena Lagerhorn
Ilion & HERACLES: the books 