Copyright Malena Lagerhorn

Jag har nyligen varit i Finland och undersökt det område där Felice Vinci menar att staden Troja har legat, den som Homeros berättar om i Iliaden. Om Vincis teori stämmer så har han identifierat världens bästa läge för en forntida bosättning vid Toija – Kisko.

Troja-karta-svart-vit
Skiss över fältet där slaget om Troja kan ha ägt rum. Illustration från boken Ilion.

Som syns på kartan härintill placerar Vinci, med hjälp av uppgifterna i Iliaden, Troja i nordöstra hörnet av den finska sjön Kirkkojärvi. Sjön är bara ett par meter djup och Vinci menar att området var en slätt vid slaget om Troja för 3 600 år sedan, men att det senare har bildats en sjö. På bronsåldern flöt istället floden Skamander (Kurkelanjoki) längs fältet och ut i havet några kilometer söderut. Under själva slaget svämmar floden Skamander över, så redan då fanns problem med vattennivåerna, menar Vinci. Skamander beskrivs inte som ett särskilt stort vattendrag i Iliaden. När floden svämmar över efter en mindre jordbävning blir den full av bråte och krigare som hamnat i vattnet. Det är snarare ett vattendrag i form av en å som beskrivs, precis som Kurkelanjoki. I Iliaden liknas de trojanska krigarna vid skränande tranor och vi såg faktiskt tranor i området!

Enligt Iliaden låg staden Troja flera kilometer från kusten. Det för tankarna till vikingatidens bosättningar då man sällan byggde bosättningar precis vid kusten på grund av risken för piratangrepp. Idag ligger Toija en bit inåt land men på bronsåldern bör kusten ha legat vid sjöns södra ände. Dock fanns på bronsåldern en god förbindelse och transportmöjlighet till havet via floden (ån) Skamander/Kurkelanjoki.

Utsikt från den platå där Troja bör ha legat. Idag skymmer många träd utsikten men troligen var de flesta träd runt staden avverkade under bronsåldern. Platån, som ligger på en höjd en bra bit över sjön, bildar med sina branta berghällar och slänter en naturlig mur.
Utsikt från den platå där Troja bör ha legat. Idag skymmer många träd utsikten men troligen var de flesta träd runt staden avverkade under bronsåldern. Platån, som ligger på en höjd en bra bit över sjön, bildar med sina branta berghällar och slänter en naturlig mur. Foto: författaren

När vi närmade oss Toija kunde vi konstatera att området nordöst om sjön, där Vinci placerar Troja, är förvånansvärt högt, med god utsikt över sjön och landskapet omkring. Uppe på denna höjd upptäckte vi en slags platå, som sträckte sig flera hundra meter i olika riktningar med flera meter höga, branta slänter och klipphällar som skiljde platån från marken nedan. Ett ypperligt läge för en forntida bosättning med andra ord. De branta slänterna bildar i sig en slags mur som sedan kan förstärkas på toppen med en vall och pålverk. Om Troja låg här var skogen i landskapet omkring med största sannolikhet avverkad, dels för att ved och trä behövdes till både eldstäder och byggnader men även för att bereda betesmark och odlingsmark samt ge god utsikt över landskapet och eventuella fiender.

Vi promenerade runt på platån bland både naturmark och villaträdgårdar och kom in på en trädgård där vi hittade en liten damm, som anlagts med hjälp av en bäck. En vattentäkt med andra ord, något som är av stor betydelse för att klara en belägring – och för den delen för att slippa behöva släpa vatten till bosättningen några längre sträckor. Bäcken rann från det skyddade området i nordöst (alltså i motsatt riktning från sjön, som på bronsåldern kan ha varit den slätt där slaget om Troja ägde rum). Vi pratade med tomtägaren och förhörde oss också om eventuella malmfyndigheter i trakterna. Göran, en god vän som var den som tog initiativet till resan, har arbetat i många år inom stålindustrin och hade under vår biltur runt sjön identifierat en äldre gruvbyggnad i sjöns södra ände. Ägaren till den fina villatomten med dammen och bäcken berättade att det i området kring Toija och Kisko finns flera gamla gruvgropar samt ett relativt stort dagbrott ett par kilometer bort där man bröt malm under medeltiden. Ägaren berättade också att det var just koppar som man hade brutit i området. Brons är en legering av koppar och tenn.

Sjön Kirkkojärvi breder ut sig där en gång slagfältet låg. Iliaden berättar om just detta, att guden Zeus skulle låta floderna svämma över och skölja ner den mur som akajerna byggt vid kusten samt alla döda hjältar och bråte till havs efter slaget.
Sjön Kirkkojärvi breder ut sig där en gång slagfältet låg. Iliaden berättar om just detta, att guden Zeus låter floderna svämma över och skölja ner den mur som akajerna byggt vid kusten samt alla döda hjältar och bråte till havs efter slaget. Foto: författaren

Gruvdrift är intressant eftersom det ger en förklaring till varför akajerna var så angelägna om att attackera Troja – och varför Troja var så rikt på bronsåldern. Danmark och Skåne (akajernas främsta hemtrakter) har bland de bästa jordbruksmarkerna på planeten. På bronsåldern var klimatet varmare och förutsättningarna för odling ännu bättre än idag. Med kontakter både söderut mot kontinenten och österut mot det tenn- och guldrika England borde Danmark och Skåne  ha varit mycket rikare än Troja i sydvästra Finland, även om jordarna och handelsförbindelserna säkert var relativt bra även där. Den franske historieprofessorn Jean-François Maréchal, som intresserat sig för Felice Vincis teori, menar att slaget om Troja kan ha sin grund i ekonomi, men inte i form av Helenas skatter utan kontrollen över metallutvinning och metallhandel.

Det är lätt hänt att man föreställer sig att bronsåldersmänniskornas bristande tekniska förutsättningar ledde till att de endast utvann metall ur mycket metallrik malm. Men Göran resonerar på ett annat sätt. Enligt honom är metall billigt idag, vilket kräver höga koncentrationer för att metall ska vara lönt att utvinna. På bronsåldern var metaller oerhört mycket värdefullare så man kan mycket väl ha utvunnit metall trots sämre malm. I Toijatrakten är dock malmfyndigheterna goda, och det är ett faktum att gruvdrift har funnits sedan åtminstone medeltiden. Kanske även tidigare? Vi besökte dagbrottet som använts under medeltiden, ett förvånansvärt stort område ett par kilometer från platån. Om metallutvinning skedde här under bronsåldern har man enligt Göran knappast släpat stenen upp till staden utan istället utvunnit metallen på plats genom att gräva gropar, lägga i malmen och elda i groparna för att smälta ut metallen. En annan fördel med att utvinna metallen en bit från staden är att det då finns gott om virke för eldning. Kopparrik malm är tydligen relativt lätt att identifiera. Koppar ofta utvinns ofta ur sulfitmalm som det kan slå gnistor om ifall man slår stenar mot varandra. Malmen kan också vara lite glittrande, likt kattguld. Extra hög densitet, det vill säga tunga stenar, ger också en tydlig vink om hög metallhalt. Man har nog knappast eldat sten och malm på måfå under äldre tider!

Källa: Metallurgy at Homer’s time and its possible Northen origin, Jean-François Maréchal, Professeur d’Histoire, membre a.c.n de la Société Nationale des Antiquaries de France (Paris) et de l’Académie de Nîmes: liad and Odyssey in Northen Europe, Proceedings of the 2nd international conference, Toija, Finland, July 23-24 2011, Giacomo Tripodi (editor)