Dick Harrison är inte speciellt imponerad av sina forna kollegor och avfärdar med det bestämdaste deras historieskrivning. Och det är han inte ensam om. Men tänk om Dick o Co har fel?
Copyright Malena Lagerhorn
”Åtskilliga element i krönikan kan omöjligen tas på allvar, till exempel Dudos notis om att de normandiska hertigarnas anfäder egentligen var trojaner som utvandrade från Troja till Danmark.”
Så skriver historikern Dick Harrison i SvD. Dudo, som Dick inte tycker är så värst tillförlitlig, var en munk som levde på 1000-talet och som skrev en krönika om de normandiska (franska) hertigarna. Men tänk om Dick har fel? Och Dudo rätt? Och vad har det här med Jan Guillou att göra?
Slaget om Troja – som många känner till genom filmen Troy med Brad Pitt – kan man läsa om i de antika grekiska verken Iliaden och Odysséen. Den italienske kärnfysikern och amatörhistorikern Felice Vinci hävdar dock att slaget om Troja inte alls ägde rum i Grekland. Vinci har analyserat flera hundra uppgifter om klimat och geografi i Iliaden och Odysséen. Hans slutsats är att den underliga geografin och det kalla klimatet i eposen endast kan förklaras genom att händelserna i själva verket ägde rum långt norrut, vid Östersjön. Staden Troja måste ha legat i sydvästra Finland, hävdar Vinci. Det område som han tycker stämmer bäst överens med Iliaden är ett område mitt emellan Åbo och Helsingfors. Här finns idag en liten ort som heter – Toija.
Dudo (och Vinci) får medhåll av en annan skrivare, som Dick antagligen inte heller tycker är särskilt tillförlitlig, nämligen den isländske vikingatida skrivaren Snorre Sturlasson. Snorre skrev sådant som får nutida historiker att verkligen rysa inombords. Enligt Snorre var Oden ättling till Priamos, som var hövding i Troja enligt Iliaden när slaget om Troja ägde rum. Oden levde ett antal generationer senare och hade egendomar i Troja-området. Enligt Snorre utvandrade Oden tillsammans med många andra människor från Troja till Danmark. Detta stämmer alltså med Dudos uppgifter om att trojaner utvandrade till Danmark. Räknar man generationerna i Snorres skrifter, liksom i hans samtida danske yrkeskollega Saxo Grammaticus skrifter, skedde denna utvandring för över 2000 år sedan. Många nutida historiker orkar dock inte räkna ordentligt utan påstår att dessa händelser – om de ens hände – ägde rum på 500-talet.
Men var låg i så fall Troja enligt Snorre? Troja – ”vi kallar det Turkland”, skriver Snorre. Och han beskriver var Turkland ligger: ”Från nordost till sydväst sträcker sig ett stort berg som skiljer Svitjod från andra riken. Från landets södra sida är det inte långt till Turkland.”
Svitjod, det var på den tiden namnet för Sverige. Ibland kallades Sverige för lilla Svitjod och västra Ryssland för stora Svitjod. Ett berg, eller en bergskedja, i Svitjod som stämmer väl överens med beskrivningen är svenska fjällen. Turkland ska i så fall ligga inte långt från fjällens/Svitjods/Sveriges södra sida. Och då är det knappast Turkiet som avses, för Turkiet ligger inte direkt i närheten av Sverige. En bättre kandidat är Turku. Turku är det finska namnet för Åbo. Åbo ligger i närheten av Toija, där Vinci placerar slaget om Troja. Härifrån, Åbo/Turku/Troja/Toija, utvandrar i så fall Oden i en slags halvcirkel via Gårdarike (Novgorod i dagens Ryssland) och Saxland (norra delen av dagens Tyskland) till Danmark. Och nu kommer Jan Guillou in i bilden. För Oden fortsätter sedan till Sverige och grundar vad som brukar kallas ”Sveriges vagga”.
Sveriges vagga – det är Uppsala och Sigtuna. Så låter den traditionella uppfattningen om Sveriges historia. Uppsala och Sigtuna är såklart dagens Uppsala och Sigtuna i Uppland. Eller?
För några decennier sedan började ett gäng kritiska amatörhistoriker, ”Västgötaskolan”, argumentera för att Sveriges vagga, och Sigtuna och Uppsala, låg betydligt längre söderut, nämligen vid Vänern i Västergötland. Sedan dess har en bitvis infekterad debatt pågått, som späddes på när Jan Guillou tog avstamp i Västgötaskolan när han skrev sin romanserie om riddaren Arn. Och återigen ryser antagligen många historiker, för Snorre skriver sådant som stämmer väl överens med Västgötaskolan och Jan Guillou. Enligt Snorre flyttar nämligen Oden från Danmark över sundet till dagens Sverige och tar sitt säte vid sjön Lögrinn. Här grundar Oden staden Sigtuna och helgedomen Uppsala. Det blir sedan svearnas – svenskarnas – vagga. Enligt Snorre är Lögrinn en sjö som till sin storlek och form påminner om Själland. Endast en sjö i hela Sverige är tillräckligt stor och tillräckligt lik Själland och det är Vänern. I så fall innebär det att Västgötaskolan har rätt. Sveriges vagga låg vid Vänern i Västergötland. Eller?
Snorre ger fler uppgifter. Han skriver att Oden hade sitt säte ”där det nu heter Gamla Sigtuna”. Om det finns ett gammalt Sigtuna så borde det väl finnas ett nytt Sigtuna? Läser man vidare i Snorres skrifter, liksom i yrkeskollegan Saxos skrifter, så framgår det att Svearikets vagga tycks ha flyttat med tiden. Vid 1000-talet är det Mälaren som kallas Lögrinn och här ligger (nya?) Sigtuna och Uppsala. Samma slutsats kommer man fram till om man kollar grannfolken. Under den äldre tiden som Snorre och Saxo skriver om har svearna framför allt kontakt med danskar, tyskar, norrmän och engländare, vilket talar för att Svearikets vagga måste ha legat söderut. Men framåt vikingatid har svearna desto mer kontakt med ryssar, balter och finnar, vilket talar för att Svearikets huvudsäte måste ha flyttats till dagens Sigtuna och Uppsala.
Både Västgötaskolan och traditionella historiker har i så fall rätt. Förvirringen kan ha uppstått på grund av att människor tenderar att återanvända namn. Vi återanvänder inte bara namn när vi döper barn, vi återanvänder även namn när vi flyttar till nya områden. Vi har York i England och New York i USA, vi har Zeeland i Holland och Nya Zeeland på andra sidan jordklotet. I USA finns flera orter som svenska migranter har döpt till Stockholm. Och så vidare. Felice Vinci menar att det är just den här återanvändningen av namn som har lett till att det ända sedan antikens dagar har funnits starkt skiftande åsikter om var handlingen i Iliaden och Odysséen ägde rum.
Mer om Troja i Norden kan du läsa här!
(Tack Annika för faktasammanställningen.)
Källor:
Snorres Edda, översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm, Fabel Bokförlag 1997
Nordiska Kungasagor, 1. Från Ynglingasagan till Olav Tryggvassons saga, Snorre Sturluson, Fabel Bokförlag 1991 (del av Heimskringla)
Danmarkskrøniken (Gesta Danorum), Saxo Grammaticus, översättning av Helle Stangerup, Aschehoug 1999
Ilion & HERACLES: the books 