Mysteriet med Akilles gudomliga sköld

Sedan den hittades har Nebraskivan varit en gåta. Vad är det för ett föremål? Många hävdar att skivan har fungerat som ett astronomiskt instrument. Men kan den i själva verket ha utgjort mittpartiet av den homeriske hjälten Akilles sköld?

Av Malena Lagerhorn.

250px-Nebra_Scheibe
Nebraskivan, Wikipedia, Rainer Zenz, 2006

År 1999 hittade två tyska skattsökare, Henry Westphal och Mario Renner, ett underligt bronsföremål i staden Nebra i tyska Sachsen-Anhalt. Föremålet, Nebraskivan, är en 2,2 kilo tung bronsplatta, 32 cm i diameter. Nebraskivan är dekorerad med guld; solen i dess vandring över himlen, månen och stjärnor, troligtvis plejaderna. Skivan såldes först på svarta marknaden men återfinns idag på Förhistoriska riksmuseet i Halle.

Till en början trodde man att Nebraskivan var en förfalskning. Idag är forskare överens om att den är autentisk och har daterat dess ålder till äldre europeisk bronsålder, omkring 1600 f.Kr. Men vad är det för ett föremål? Och vad vet vi egentligen om det samhälle som skapade Nebraskivan?

Tidigare har forskare trott att förmågan att bearbeta metall har kommit till norra Europa från östra Medelhavet och Mindre Asien. Men det har visat sig vara felaktigt. Den 5 300 år gamla ismannen Ötzi bar exempelvis en kopparyxa av metall från alpregionen. Redan för 4 500 år sedan bedrevs handel med guld mellan England och Irland. Smeden som tillverkade Nebraskivan använde koppar från de österrikiska alperna och tenn och guld från Cornwall i England. Stenåldern är med andra ord inte så stenålders längre. Numera talar forskare till och med om ”kopparstenåldern”. Många vet att vikingatiden var en blomstrande period för norra Europa. Men långt innan dess, mer än två tusen år tidigare, fanns här en gåtfull kultur som kan ha varit minst lika storslagen.

250px-Solvogn
Trundholmsvagnen, Wikipedia, Malene Thyssen, 2005

Slutet av stenåldern och bronsåldern i norra Europa var betydligt varmare än idag. I södra Skandinavien rådde nästintill medelhavsvärme. Danmark och Skåne var i hög grad uppodlade eller täckta av betesmark. I Danmark återfinns hela 45 000 gravhögar från bronsåldern. Den danske skrivaren Saxo Grammaticus, som även han fick uppleva en period av varmare klimat i slutet av vikingatiden, skrev att en gång i tiden måste betydligt fler människor ha bott i Danmark. Han såg forntida gravhögar, och stensamlingar från röjning av åkrar, som på hans tid låg inne i skogens djup men som en gång måste ha legat i öppet landskap. Danska nationalmuseet kan uppvisa en imponerande samling från bronsåldern, bland annat Trundholmsvagnen och Viksøhjälmarna.

Berättar Homeros Iliaden och Odysséen om nordisk bronsålder?

Men vad vet vi egentligen om denna rika och mäktiga period? Den nordiska bronsåldern har, förutom hällristningar, inte lämnat några skriftliga källor. Eller har den det? År 1995 presenterade den italienske kärnfysikern Felice Vinci sin teori, där han placerar handlingen i Homeros klassiska epos Iliaden och Odysséen i Östersjöområdet. Att Homeros hjältar var skandinaver kan verka osannolikt. Dock diskuterades redan under antiken om händelserna i Iliaden, och framför allt Odysséen, såtillvida de nu beskriver historiska händelser, verkligen ägde rum i Grekland. Det är främst Homeros geografi som har liten överensstämmelse med Medelhavet. Plutarchos skrev att Kalypsos magiska ö Ogygia låg fem dagsseglatser från England. Tacitus hävdade att Odysseus grundade en stad i norra Tyskland. Vinci har gått igenom hundratals geografiska, topografiska och klimatologiska data som återfinns i Homeros epos och dragit slutsatsen att dessa stämmer bättre överens med en nordlig placering än med Grekland. Han förlägger också handlingen längre bak i tiden, till 1 600 – 1 800 f.Kr. Det vill säga till samma tid som arkeologerna har daterat Nebraskivan. Den som har sett filmen Troy kommer säkert ihåg Brad Pitt som Akilles, där han springer runt och svettas i ett landskap som liknar en öken. Men om man läser Iliaden eller Odysséen upptäcker man att Homeros i själva verket beskriver ett kallt och dimmigt landskap.

För den moderne läsaren av Odysséen är det lätt att se att hjältens irrfärder måste ha ägt rum långt norrut. I sång 10, rad 82-86, skaldar Homeros:

… i lestrygonernas land, där den herde, som driver till staden,
växlar ett hälsningsrop med den herde, som driver till fälten.
Där kunde den, som ej tarvade sömn, få sin daglön fördubblad,
vallande ömsom med kor och ömsom med får eller getter:
knappast har natten gått in, förrän åter det ljusnar till dagen.

Ett land, där natten närapå försvinner och endast dag råder, måste ligga nära polcirkeln. Då är vi långt från Medelhavet. I närheten av lestrygonernas land möter Odysseus de fasansfulla monstren Skylla och Karybdis. Karybdis är en vattenvirvel som sväljer vatten tre gånger per dygn och spyr ut det lika ofta. Då tidvattnets effekt är svag i Medelhavet befinner vi oss återigen långt därifrån. I själva verket finns bara en bra kandidat till Karybdis i hela Europa och det är malströmmen utanför Norges kust, vid Lofoten, som bekant ligger norr om polcirkeln. Vinci menar att de äventyr som Odysseus råkar ut för kan beskriva de faror som återfinns längs den norska kusten, med tidvatten, strömmar och hårda vindar. Odysseus själv, och alla de ljushåriga akajer som Homeros skildrar, är i denna nordliga Homeriska värld danskar, eller danaer som Homeros benämner dem.

Och Troja? Var låg då den stad där det berömda slaget ägde rum? Under andra hälften av 1800-talet företog den tyske amatörarkeologen Heinrich Schliemann utgrävningar vid turkiska Hisarlik och fann en imponerande förhistorisk stad som han menade var Troja. Dock är det närapå ingenting i Hisarlik – vare sig stadsmur, ålder, arkeologiska fynd eller stadens omgivningar – som stämmer överens med Homeros beskrivning. Det Troja som Homeros beskriver var mycket mer primitivt än de flesta säkerligen föreställer sig, en stad vars mur bestod av en jordvall med pålverk och där krigarna ofta var utrustade med sten och stenslungor snarare än med vapen av brons. Vinci placerar Troja vid den lilla orten Toija i sydvästra Finland.

Mur med pålverk, Foto: fotoakuten.se

Varför finns inga berättelser om Troja och Odysseus irrfärder bevarade i Skandinavien? Successivt blev klimatet kallare under bronsåldern för att vid järnåldern vara kallare än det är idag. Länderna avfolkades och folk migrerade söderut. Men helt försvunna från Norden är inte berättelserna. Bland andra Saxo och framför allt Snorre Sturlasson redogör för både slaget och hövding Priamos ättlingar.

Akilles rustar sig för slaget om Troja med en prydnadssköld

Efter att den sköna Helena och hennes skatter har rövats bort av den trojanske hövdingasonen Paris, samlar Helenas make Menelaos, och framförallt hans bror Agamemnon, en koalition av hövdingar kring hela Östersjön för att anfalla Troja. En av de medföljande hövdingarna är Akilles, som deltar i slaget med sina femtio skepp. Akilles kommer från Ftia, ett område i Estland enligt Vinci. Akilles dröjer dock med att ge sig in i slaget. Efter att hans käre vapenbroder Patroklos har dödats av den trojanske hjälten Hektor blir han utom sig av vrede och rustar sig för strid. Eftersom han har lånat ut sin egen rustning till Patroklos iklär han sig därför någon slags prydnadsrustning som guden Hefaistos har smitt.

Homeros ägnar 125 versrader i Iliaden till att beskriva Akilles gudomliga sköld. Vi vet från andra versrader i Iliaden ungefär hur sköldar tillverkades. Sköldmakarna använde sig av flera lager läder, och ytterst ett lager brons, som fogades på varandra. Homers beskriver Akilles sköld inifrån och ut, med början av sköldens mitt, där flest lager är sammanfogade, till att därefter beskriva de underliggande lagren som bildar cirklar kring det översta, och minsta, lagret. Sköldens mitt är dekorerad med himlen och gudarnas värld. I följande lager kan betraktaren skåda människor och städer, jordbruksmark och odling, för att slutligen se det lager av tenn som liknas vid Okeanos, floden som flyter i havet och som omgärdar, likt sköldens tenn, världen. Okeanos har inte kunnat lokaliseras i Medelhavet. Vincis slutsats är att det måste vara Golfströmmen som avses. I Iliaden sång 18, rad 483-489, får vi veta hur Hefaistos tillverkar Akilles sköld:

Först avbildade jorden han där och himlen och havet,
månen i fullmånsglans och den aldrig tröttnande solen,
alla de tindrande stjärnor jämväl, som himlen bekransa,
både Plejadernas flock och Hyader och starke Orion
ävensom Björnen, den bild, som de också kalla för Vagnen,
vilken blott vrider sig runt och ständigt bespejar Orion
och är bland stjärnor den enda, som ej i Okeanos badar.

Beskrivningen leder genast tankarna till Nebraskivan. Kan skivan ha fungerat som mittenplattan på en prydnadssköld?

Även Hamlet, eller Amlet, hade en prydnadssköld

Inte minst i Danmark har man funnit hjälmar och vapen som knappast kan ha använts vid strid utan snarare vid ceremonier. Dock har man inte funnit någon prydnadssköld. Kan sådana ha använts? Återigen är det Saxo som skildrar en gammal tradition som kan ge oss en ledtråd. Saxo skriver om den danske prinsen Amlet, som var förebilden för Shakespeares Hamlet. Amlet ska ha varit på besök i Britannien och då burit en prydnadssköld. Så här skriver Saxo:

Han fik sågar fremstillet et skjold, hvorpå alle hans bedrifter i rad og række lige fra hans tidligeste barndom var skildret i udsøgte billeder. (Gesta Danorum, övers. Peter Zeeberg)

Det verkar således ha funnits seder som sträcker sig till nordisk forntid där sköldar har använts som prydnadsföremål. Kan Nebraskivan ha varit en del av en sådan sköld? En sköld såsom den Homeros beskriver då Akilles ikläder sig den gudomliga rustning som smitts av Hefaistos?

Det finns forskare som dragit paralleller mellan Nebraskivan och Akilles sköld, men hittills har inga övertygande bevis presenterats. Inte heller för andra teorier om skivans användning, exempelvis att den skulle vara ett astronomiskt instrument. Men med Vincis teori kommer Nebraskivan i ett annat ljus.

Vincis teori har fått mer acceptans i Italien på senare år, och i viss mån internationellt, men är än så länge tämligen okänd. Det Vinci framför allt lyfter fram är behovet av ett tvärvetenskapligt angreppssätt för att bättre förstå vår historia. Huruvida Homeros epos verkligen beskriver en historisk, nordisk bronsåldersvärld får vidare arkeologiska utgrävningar utröna. Men kanske är det som Vinci skriver om Akilles sköld:

Med beskrivningen av skölden har Homeros lämnat oss ett enastående dokument över den tidiga bronsålderns civilisation i norr och dess världsbild.

Copyright Malena Lagerhorn.

%d bloggers like this: