Odysseus kommer hem men ingen känner igen honom. Förutom hans hund Argo, som inte kan vittna. Dessutom dör hunden. Det är ett återkommande grepp i Odysséen. Alla vittnen dör.
Ett tjugotal vapenlösa män stängs inne i storsalen och mördas kallblodigt på nära håll med pilbåge och spjut. Därefter hängs alla tjänsteflickor. Brottet – att äta och festa. Eller fanns det ett annat motiv?
Av Malena Lagerhorn.
Nu kommer jag att titta på Homeros andra verk Odysséen. Odysséen handlar om hjälten Odysseus som efter slaget om Troja hamnar på villovägar med sitt skepp och är med om strapatsrika äventyr under en lång tid. Dessa äventyr ägde sannolikt rum längs Norges kust och borta vid Färöarna och Shetlandsöarna. Många av de äventyr Odysseus är med om går nämligen att förklara med de naturfenomen som kännetecknar norra Atlanten. Bland annat menar Felice Vinci att de otäcka monstren Skylla och Karybdis på pricken stämmer överens i sin beskrivning med de förhållanden som finns vid Lofoten vid Nordnorges kust.
Samtidigt som Odysseus är borta på villovägar befinner sig hans hustru Penelope och hans son Telemachos hemma på ön Ithaka, som enligt Vincis teori är den danska ön Lyø. Där ansätts Penelope av ett gäng friare som menar att det är dags för henne att gifta om sig nu när Odysseus har varit borta så många år och sannolikt är död.
Det är något underligt med Odysséen
Det är något underligt med Odysséen. Odysseus kommer slutligen hem till Ithaka där ingen, verkligen ingen, känner igen honom. Nu har han i och för sig varit borta ett tag. Homeros berättar att han har varit borta i tjugo år. Först tio år under slaget om Troja och sedan ytterligare tio år på sina segeläventyr. Troligtvis var det dock inte så lång tid som tjugo år. Slaget om Troja pågick, enligt vad Iliaden faktiskt berättar om, endast en säsong. Hur länge Odysseus därefter egentligen var borta på sina äventyr vet vi inte så mycket om. Men även om det verkligen var tjugo år som han var borta – hur sannolikt är det att ingen känner igen honom? Förutom hans hund Argo, som ju inte kan vittna. Dessutom dör hunden meddetsamma efter att han har återsett Odysseus. Det här är ett återkommande grepp som Homeros använder sig av. Alla vittnen som skulle kunna känna igen Odysseus dör.
Jag tänker på mig själv när jag har träffat barndomskamrater eller släktingar efter tio eller tjugo år. Jag har inget som helst problem att känna igen dem. Men ingen känner igen Odysseus. Som ser väldigt gammal ut. Efter att ha strandat på hemön Ithaka haltar Odysseus hem till sin gård som en gammal tiggare. Odysseus, som tidigare alltid nämnts vara en god löpare och som har vunnit många löpartävlingar, har nu plötsligt blivit halt sedan en skada i barndomen får vi veta, då ett vildsvin attackerade honom och slet bort ett stort köttstycke vid låret. Hur han därefter har kunnat vinna dessa löpartävlingar är minst sagt lite underligt. Och Odysséen förvirrar det hela ytterligare när vi får reda på att skadan läkte när han var barn. Så varför haltar Odyssues?
Väl framme vid sin gård känner förstås återigen ingen igen honom, varken hans hustru Penelope eller någon av friarna. Nu utlyser Penelope en bågskyttetävling eftersom hennes man Odysseus alltid varit en mästerskytt. Också något nytt. Odysseus har aldrig tidigare nämnts som någon bra skytt eller tävlat i bågskytte i de tävlingar som beskrivs i Iliaden. Men nu har han tydligen, förutom att ha blivit väldigt gammal och halt, även blivit fenomenal i bågskytte.
Odysseus vinner tävlingen och därefter börjar slakten. Tillsammans med sin son Telemachos och två herdar mördar han alla friarna. Varför kan man fråga sig. Varför kunde inte bara Odysseus komma hem och presentera sig för alla och säga åt friarna att ”nu får ni minsann gå hem. Och så har ni käkat så mycket mat så ni får betala tillbaka”. Varför måste han döda allihop? Döda alla framstående män i trakten? Och nu sker något ännu underligare. Man skulle ju tro att Odysseus äntligen, efter åratal av strapatser och äventyr, kan slå sig till ro och ta det lite lugnt och njuta av tillvaron med sin älskade hustru och son. Men nej, nu efter massmordet ger han sig av igen. Han ger sig av från Ithaka, ingen vet vart, och lämnar återigen Penelope och Telemachos ensamma.
Efter över 3000 år avslöjas den hemlige mördaren i Odysséen
Nu är det inte jag som insett hur konstig Odysséen är utan en italiensk vetenskapsjournalist och fotograf, tillika författare, som heter Alberto Majrani. Han har skrivit en mycket underhållande liten bok som heter Chi ha ucciso realmente i Proci? Ulisse, Nessuno, Filottete. Scoperto dopo tremila anni il protagonista nascosto dell’Odissea, LoGisma förlag. Boken finns bara på italienska men översatt lyder titeln Vem var det egenligen som dödade friarna? Odysseus, Ingen, Filoktetes. Efter tretusen år avslöjas den dolda huvudpersonen i Odysséen.
Med namnet Ingen i titeln syftar Majrani på ett av Odysseus äventyr då han och hans män blev instängda i en grotta av den enögde jätten, cyklopen Polyfemos. Odysseus lurar jätten att han heter Ingen. När Odysseus och hans män till slut lyckas fly från jätten har Odysseus gjort Polyfemos blind genom att sticka ett spjut i hans enda öga. Polyfemos ropar efter sina vänner på hjälp: ”Ingen rymmer, Ingen har tagit mina får”. Vilket naturligtvis gör att hans vänner inte bryr sig eftersom ju ingen har gjort något elakt mot Polyfemos. Det här äventyret finns inte bara i Odysséen utan verkar vara en urgammal berättelse som återfinns i flera europeiska myter. En myt där någon som utger sig för att heta Ingen överlistar en jätte.
Majrani insåg alltså att det är något skumt med Odysséen och att den gamle haltande mannen, tillika mästerskytten, som gick iland på Ithaka sannolikt inte var Odysseus utan en lönnmördare som anlitats av Odysseus son Telemachos. Telemachos skulle nämligen gå miste om en stor del av sitt arv om hans mor Penelope skulle gifta om sig. Han har därför ett starkt motiv för att oskadliggöra alla friare. Men vem är då den lejde lönnmördaren? Går det att lista ut så här tre och ett halvt tusen år senare vem det egentligen var som mördade friarna?
Majrani skriver att det faktiskt är Odysseus själv som avslöjar vem det är som låtsas vara honom själv och som dödar alla friare. Det är som om skalden, Homeros, eller vem det nu var som egentligen diktade Iliaden och Odysséen, lämnar en massa ledtrådar till oss åhörare och den som är listig kan räkna ut hur allt i själva verket gick till.
Odysseus berättar nämligen i eposet att han är bra på bågskytte men att han överträffas av mästerskytten Filoktetes. Vem är då denne Filoktetes? Filoktetes nämns i Homeros andra verk Iliaden. Han kom från mellersta Finland, nära den antika staden Iolcus, dagens Jolkka, och var en av de hövdingar som deltog i slaget om Troja. På vägen till Troja blev han emellertid biten i foten av en huggorm och drabbades av en svår infektion. Han blir fast på Lemnos, dagens Åland, ända till slutet av kriget. Filoktetes ansluter sig i sista stund till de krigande och är den som dödar Paris, den trojanske hövdingason som rövade bort Helena och därmed startade kriget. Han dödar Paris med just pil och båge. Här har vi alltså en mästerskytt med en fotskada, vilket kan förklara varför den falske Odysseus haltar. Dessutom är Filoktetes, om man räknar på generationerna i Iliaden och i andra verk, ett antal år äldre än Odysseus vilket kan förklara varför den så kallade Odysseus, som stiger iland på Ithaka, ser så gammal ut.
Telemachos anlitar mästerskytten Filoktetes för att spela Odysseus
Låt oss nu backa tillbaka till eposets början och följa Majranis resonemang om vad Odysséen egentligen handlar om och vem som egentligen mördade alla friare i historiens första dokumenterade massmord. Majrani räknar upp en mängd olika detaljer som jag inte kommer att gå in på utan jag kommer att berätta om hans teori i stora drag. För den som vill veta mer hänvisar jag till Majranis bok som jag hoppas någon gång kommer att översättas till fler språk.
Odysseus är antagligen död sedan länge. Sannolikt dog han på väg hem från Troja och hans ben vilar på havets botten. Detta föreslås gång på gång av olika personer i eposet. För att maskera Odysseus död och förklara varför han varit borta så länge berättar Homeros att Odysseus har varit fånge hos den vackra och odödliga gudinnan Kalypso. Vinci skriver i sin bok att Kalypsos ö kan ha varit någon av Färöarna. På bronsåldern för 3 600 år sedan var klimatet varmare och Färöarna var säkerligen den lummiga och magiska plats som Odysséen beskriver. Efter ett antal år går Kalypso med på att släppa Odysseus fri och han seglar österut mot Danmark och Norges kust. På vägen lider han skeppsbrott och flyter iland hos fajakerna, som enligt Vincis teori bor i södra Norge. Han tas emot av hövding Alkinoos och berättar för honom och hans folk om sina äventyr. Eller rättare sagt, han drar en massa rövarhistorier. De äventyr han säger sig ha varit med om är en blandning av urgamla folkmyter, många känns igen enligt Vinci från norska skepparhistorier. Dessa historier kan ha fungerat som en sorts muntlig karta över de farliga norska farvattnen och den förrädiska kusten. För den invigde skulle de då ha fungerat som navigationshjälp, men skulle samtidigt ha skrämt iväg den oinvigde och förhindrat denne från att ta sig till exempelvis fina fiskevatten.
Medan Odysseus drar sina rövarhistorier för fajakerna befinner sig hans son Telemachos hemma på Ithaka där han förargar sig över alla sin mors friare. Eller snarare oroar sig över att bli av med en stor del av sitt arv om modern gifter om sig. ”Om min far vore här”, tänker Telemachos, ”då minsann skulle allt vara annorlunda”. Nu får Telemachos rådet från vishetens gudinna Atena att han ska bege sig iväg till grannhövdingarna Nestor och Menelaos och höra sig för efter sin far. Och som hon säger i Odysséen, sång 1: om fadern är död så kan Telemachos ordna med hans begravning. Och därefter, i lönndom eller helt öppet, massakrera alla friarna i huset. Här får vi alltså redan nu reda på vad Telemachos tänker göra, nämligen anstifta massmord på alla friarna!
Telemachos lyder Atenas råd och besöker Nestor och Menelaos. Eller rättare sagt, han beger sig iväg för att anlita en lönnmördare. Faktiskt så oroar sig friarna över att det är just det som han tänker göra när han ger sig iväg, att han ska anlita en massa krigare.
Tillbaka till Odysseus. När han har berättat om sina äventyr hjälper fajakerna honom att segla tillbaka till Ithaka. När de kommer iland på stranden så sover Odysseus så fajakerna som följt honom lämnar honom där sovandes och beger sig av hemåt igen. På vägen hem förvandlas deras båt till sten och sjunker. Fajakerna drabbas av någon slags jordskred och deras stad begravs under ett berg. I den svenska översättningen stängs staden in bakom en fjällrygg. Det vill säga, nu finns det ingen fajaker kvar som kan vittna om att Odysseus besökte dem och om de gåvor de försett honom med. Väldigt praktiskt. Bort med alla vittnen!
Den Odysseus som vaknar på Ithakas strand är enligt Majrani inte Odysseus utan lönnmördaren och mästerskytten Filoktetes. Som av en händelse kommer Telemachos tillbaka till Ithaka nästan samtidigt, samma dygn. I själva verket har de troligtvis kommit tillbaka med samma skepp.
Homeros berättar dock att Odysseus vaknar upp ensam på stranden. Nu dyker Atena upp igen och ser till att göra Odysseus oigenkännlig. Hon gör honom äldre och hon tar bort hans långa ljusa hår. Det är inte bara Odysseus som blir oigenkännlig. Han själv, berättar Homeros, känner inte alls igen ön han hamnat på. Och det är ju inte så konstigt eftersom det ju inte är Odysseus utan Filoktetes. Nu haltar Odysseus/Filoktetes iväg och besöker sin gamle svinaherde Eumeos som så klart inte känner igen honom. Eumeos ogillar friarna och berättar att de äter upp alla hans grisar. Och att om Odysseus vore tillbaka så skulle han minsann ha det så mycket bättre, då skulle Odysseus ge honom ett hus, lite mark och en hustru. Här, menar Majrani, får vi reda på vad Eumeos begär av Telemachos och Filkotets för att hjälpa dem att mörda friarna. Det här är vad han vill ha betalt; en gård, lite mark och en hustru.
Som av en händelse kommer så klart även Telemachos på besök hos herden Eumeos. Och han känner så klart inte igen sin far, eftersom Atena ju gjort honom oigenkännlig. Nu föreslår Odysseus/Filoktetes hur de ska gå till väga för att oskadliggöra alla friarna. Han föreslår att de ska avväpna dem med ursäkten att de ska rengöra alla vapen som finns i storsalen. Samt med ursäkten att det är tryggare när alla festar och är fulla om de inte har vapen, då kan det ju så lätt ske en olyckshändelse i fyllan och villan.
Nu beger de sig hem till Odysseus gård. Filoktetes så klart haltande. Väl framme så låtsas han vara en gammal tiggare och ingen känner så klart igen honom. Förutom då hunden Argo som nämnts tidigare som dock dör omedelbart därefter. Penelope känner så klart inte heller igen sin återvändande make. Enda beviset för att det verkligen är Odysseus får vi av den gamla amman Eurykleia. Hon känner nämligen igen Odysseus på det gamla ärret vid knät som han fick av ett vildsvin under sin barndom. Som Odysses sannolikt aldrig haft, då hade han ju inte kunnat vinna alla de där löpartävlingarna. Men Homeros måste ju ge oss en förklaring till Odysseus haltande. Den här gången är det inte Atena som är framme och trixar till det utan nu löser han det genom den gamla ammans berättelse.
Nu kommer frågan, känner Penelope till komplotten? En tanke är att hon faktiskt känner igen Filoktetes som just Filoktetes. Penelopes syster Iphthime är nämligen gift med Eumelus i Finland i närheten av den trakt där Filoketetes kommer från. Dessutom, både Odysseus och Filoktetes tävlade en gång i tiden om Helenas hand, den Helena som rövades bort av Paris, vilket ju var upprinnelsen till slaget om Troja. Helena och Penelope är kusiner då deras fäder Tyndareus och Icarius var bröder. Det är mycket möjligt att även amman Evrykleia känner igen Filoketetes. Men det låtsas de inget om.
Nu säger Penelope att hon ska utlysa en bågskyttetävling bland friarna. Den som vinner, och lyckas skjuta en pil genom tolv yxor, får hennes hand. Exakt hur det ska ha gått till när någon skjuter en pil genom tolv yxor har man historiskt sett varit oense om. Det kan ha varit så att pilen gått genom det hålrum som finns där bladet är fäst vid yxans skaft. Vad som står klart är emellertid att ingen av friarna har kunnat använda sig av yxorna för att försvara sig vid massmordet.
En annan oklarhet är hur många friarna var. Homeros nämner att de var 108 stycken men å andra sidan räknas bara namnen på 14 döda upp efter mordet och så nämns att ytterligare några personer dödats. Penelope berättar dessutom om en dröm hon haft med tjugo gäss som äter upp en massa säd. Plötsligt så kommer det i drömmen en örn som dödar alla tjugo gäss. Det är sannolikt att gässen här representerar alla friare som dödas. I så fall var friarna i själva verket tjugo stycken. Hur som, nu går alla och sover för natten.
Massakern kan börja
Nu är dagen inne för själva mordet. Friarna befinner sig inne i Odysseus hus. De är avväpnade med ursäkten att alla vapen ska rengöras. Filoktetes är också i samma sal som friarna där han låtsas vara en gammal tiggare. Ingen känner så klart igenom honom som Odysseus. Telemachos är också där liksom Penelope och herden Eumeos, som ju Telemachos lovat mark, hus och hustru som betalning. En annan herde är också där, Filetius, som även han klagar på friarna och berättar hur mycket han skulle få av Odysseus om denne skulle komma tillbaka till Ithaka.
Nu utlyser Penelope bågskyttetävlingen. Man hämtar Odysseus gamla fina pilbåge. Alla blir förundrade över bågen. Det är som om ingen har sett något liknande vapen. Ingen av friarna vet ens hur man ska spänna bågen. Kanske är det inte så konstigt. Danmark var på bronsåldern så gott som helt uppodlat. Man livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Det är därför kanske inte så konstigt att de inte känner igen ett vapen som snarast används för jakt. Filoktetes däremot kommer från mellersta Finland, långt mer norrut än danska Ithaka. Det är inte något som Majrani tar upp, men troligtvis livnärde man sig där på jakt och fiske snarare än på jordbruk och boskapsskötsel. Det är kanske inte så konstigt då att den tidens främste bågskytt, mästerskytten Filoktetes, kommer från just mellersta Finland.
Medan friarna förundras över bågen och försöker spänna den tecknar tiggaren, alltså Filoktetes, åt de båda herdarna Eumeos och Filetius att de ska komma med honom ut ur salen. Där avslöjar han för dem att han är Odysseus som har kommit tillbaka för att hämnas och att de ska belönas om de hjälper honom. Fast vi ska nog tänka oss att han berättar för herdarna hur massmordet ska gå till och vad de ska få betalt. Nämligen exakt det som de redan berättat att de önskat sig – en gård och en hustru. Därefter går de in i salen igen. Friarna har nu gett upp vad gäller bågen och de föreslår att de ska skjuta upp tävlingen till nästa dag. Nu ber den fattige gamle tiggaren, alltså Filoktetes, att han ska få pröva att spänna bågen. Friarna hånar honom men Penelope säger att det kan han visst få göra. Filoktetes tar bågen.
Nu säger Telemachos till sin mor Penelope att hon bör bege sig därifrån så hon lämnar dem. Herdarna barrikaderar alla dörrar. Nu är alla friarna avväpnade och instängda i salen. Massakern kan börja.
Filoktetes, som den mästerskytt han är, spänner bågen lätt som en dans. Därefter skjuter han en pil genom alla yxor.
Därefter tar han en ny pil och skjuter den genom halsen på den främsta av friarna, Antinoos. Alla tror först att det är en olyckshändelse. Men sedan börjar Telemachos och herdarna Eumeos och Filetius, tillsammans med Filoktetes, att döda samtliga friare. Det blir ett fruktansvärt blodbad. För att inte lämna några vittnen ser Telemachos till att hänga de tjänsteflickor som vänskapat med friarna.
När slakten är avklarad går de och hämtar Penelope som legat och sovit, otroligt nog. Penelope känner förstås fortfarande inte igen Odysseus. Det sista som finns att göra nu är att hälsa på Odysseus gamle far Laertes. Laertes känner så klart inte heller igen Odysses. Nu berättar Odysseus/Filoktetes att han måste bege sig av. Många kommer ju bli arga efter massmordet och kommer kanske att vilja hämnas. Bäst då att ansvarig mördare ger sig av. Det verkar inte Penelope ha något emot. Man kan ju tycka att hon skulle vilja ha sin efterlängtade man kvar hos sig nu när han äntligen kommit tillbaka men det verkar inte göra så mycket att han ger sig iväg på nytt.
Filoktetes, lönnmördaren, beger sig iväg. Kvar på Ithaka finns en ohotad Telemachos, som har dödat de främsta männen i trakten och således kan behålla makten på ön, givet att han håller stånd mot förargade släktingar som vill hämnas. Kvar finns även två glada herdar som nu kommer att belönas med gård och hustrur. Alla andra vittnen är dödade, förutom en härold, som inte har haft något med friarna att göra, och – ta da – en sångare vid namn Femio. Är Femio möjligtvis Homeros själv? Som getts i uppdrag att dikta ihop Odysséen för att dölja historiens första dokumenterade massmord? Som kokat ihop en berättelse och blandat ihop den med gamla skepparhistorier och myter? Men som lämnat en lång rad av små detaljer i eposet för att den kloke och listige åhöraren, som kanske är lika mångförslagen som Odysseus själv, ska kunna lista ut gåtan om vem det egentligen var som dödade alla friarna – Odysseus, Ingen eller Filoketetes.
Jag kan inte nog rekommendera Majranis underhållande bok för alla er som är något bevandrade i italienska. Mer om den här spännande bronsåldersvärlden finns i min bok Ilion.
Copyright Malena Lagerhorn.
Ilion & HERACLES: the books 