Var hundrade människa beräknas vara psykopat. Det innebär att det finns omkring 100 000 psykopater i Sverige. Människor helt utan samvete. Människor som bara gör det de själva tjänar på och roas av.

De flesta psykopater är helt uppenbart inte grova brottslingar utan relativt laglydiga. Men inte för att de har någon moral, utan för att de vill undvika fängelse, förlorad anställning eller status. Men de kan ändå orsaka enorm skada. Så var finns de?

Jag tror inte jag är ensam om att förvånas över de extremt låga straff som våldsmän får. Kan det vara så att vi har en ansamling psykopater i Sveriges rättssystem? Som identifierar sig med förövaren snarare än med offret? Och som inte känner några gränser för hur mycket de kan ursäkta misshandel, våldtäkt och mord? Eftersom det är sådana handlingar som de själva är intresserade av. Kanske även har utfört? Vilken drömsits att kunna ägna sig åt våldsporr på jobbet. Sitta och titta igenom filmer med barnporr och fördjupa sig misshandelsfall och grova våldtäkter. Och sedan döma låga straff till förövarna, för de är ju så lika dem själva!

För vad finns det annars för förklaring? Vem är egentligen intresserad av alla dessa låga straff? Om det ens blir straff över huvudtaget.

Precis som på chefsposter finns det en god anledning att tro att det finns en koncentration av psykopater bland Sveriges domare och nämndemän. Knappast alla, men tillräckligt många för att leda till underliga domar, frianden och bisarra prejudikat, där straffen för grova våldsbrott och våldtäkter ofta blir lägre än för till exempel skattebrott.

Image of rock carvings that could symbolize Hercules or Heracles raping Hylas

Bildtext: Enligt antika grekiska skrifter, och även enligt moderna tolkare, var den väna Hylas älskare åt hjälten Herakles. Jag tror dock det är få pojkar som har lust att bli älskare åt deras betydligt äldre kidnappare som just mördat deras far. Min tolkning av nämnda skrifter är att Hylas våldtogs av Herakles och sedan tog sitt liv (och inte lurades ner i en sjö av en vacker nymf). Alternativt lyckades Hylas fly. Jag berättar om denna episod i boken Herakles – en psykopats berättelse.

Herakles levde och verkade under bronsåldern och enligt nya teorier var han en nordisk och inte en grekisk ”hjälte”. Bilden ovan är från boken Bronsåldersmordet av Jonathan Lindström, med renritning av Stig Söderlind (hällristning Kville 182:1). Det finns många samlagsscener på hällristningar, dock är den här det enda exemplet jag sett där en större person har samlag med en betydligt mindre person.