Copyright Malena Lagerhorn
Kan det vara så att Greklands båda nationalepos Iliaden och Odysséen har sitt ursprung i Dammark? När jag skrev Ilion använde jag mig av en ny och lite kontroversiell teori som menar att Homeros klassiska verk visserligen skrevs ned i Grekland omkring år 700 f.Kr., men att eposen i själva verket berör händelser i den mytomspunna nordiska bronsåldern för 3 600 år sedan. När man flyttar upp Iliadens och Odysséens handling till Norden så visar det sig att det är främst danska hjältar som man läser om och att båda verken troligtvis formulerades första gången av en eller flera danska skalder. Greklands båda nationalepos har därmed sina rötter i – Danmark!
Det är inte bara Iliaden och Odysséen som ursprungligen kommer från Danmark utan flera andra länders nationalepos kommer också därifrån. Nu kanske det låter som om andra länder har roffat åt sig en massa bra historier från Danmark och gjort dem till sina egna, men förklaringen går snarare att hitta i folkvandringar och klimatförsämringar. Ursprunget till Iliaden och Odysséen finns i nordisk bronsålder, enligt Felice Vinci, som har lagt fram den här teorin. Men sedan följde berättelserna med människor söderut, när de var tvungna att lämna våra trakter på grund av ett allt kallare klimat. Man bosatte sig så småningom i Grekland och blev där förfäder till dagens greker.
Det finns fler historier som ursprungligen kommer från Danmark. Ett annat exempel är Shakespeares pjäs Hamlet. Hamlet är prins av Danmark och Shakespeare tog hela handlingen till pjäsen från Gesta Danorum, eller Danmarkskrönikan. Det är en krönika som skrevs av den danske skrivaren Saxo Grammaticus i början av 1200-talet. Där berättar Saxo om prinsen Amlet som blev förebilden till Hamlet i Shakespears pjäs.
Ännu ett exempel är Englands nationalepos Beowulfkvädet som också utspelar sig i Danmark. Beowulfkvädet skrevs ned någon gång 700-1000 e.Kr. och handlar om hjälten Beowulf som är till hälften göte och till hälften av sveasläkt, så Beowulf är egentligen svensk, men själva handlingen sker i Danmark. Där har den danske kung Hrodgars kungasal hemsökts av ett hemskt troll, Grendel, och Beowulf kommer dit med sina krigare och besegrar trollet och frigör Danmark från denna fasansfulla hemsökelse. Beowulfkvädet är på fornengelska och det är nedskrivet och bevarat i England. Därför har så klart engelsmännen all rätt att vara stolta över det. Det är en av de äldsta skrifter som finns på fornengelska och tack vare att hjältedikten nedtecknades så kan även vi som är svenskar och danskar ta del av det.
Både Grekland och England har alltså Danmark att tacka för sina viktigaste verk och nationalepos. Ytterligare ett exempel är Schweiz nationalepos om Wilhelm Tell. Wilhelm Tell sägs ha levt på 1300-talet. Han var en modig man som vägrade buga sig för den habsburgske fogdens hatt. Schweiz var på den här tiden ockuperat av habsburgarna. Den habsburgske fogdens hatt hade hängts upp på en påle och alla skulle buga för hatten. Man ville väl på något sätt förnedra schweizarna genom att tvinga dem att buga för hatten. Men Tell vägrar. Eftersom Tell var en fenomenal skytt utsatte fogden honom för ett hemskt straff. Tell skulle placera ett äpple på sin sons huvud och lyckas pricka det med sitt armborst. Wilhelm Tell tog med sig två pilar till prövningen. Med den första lyckades han pricka äpplet på sin sons huvud. Sonen överlevde och Tell klarade alltså provet. Fogden frågade honom då varför han hade tagit med sig två pilar. Tell svarade att om han hade misslyckats hade han använt den andra pilen för att skjuta fogden.
Den när historien finns i en betydligt äldre dansk version, som också blev nedtecknad av Saxo Grammaticus på tidigt 1200-tal i Gesta Danorum, det vill säga i Danmarkskrönikan. Saxo berättar om en man som hette Toke, som levde på 900-talet och som skröt över hur duktig han var på bågskytte. Den danske kungen, Harald Blåtand, förargade sig över Tokes skryt och satte honom på prov. Provet bestod i att Toke skulle placera ett äpple på sin sons huvud och pricka äpplet med en pil. Och precis som i den senare schweiziska versionen så hade Toke med sig ytterligare två pilar som han skulle ha använt på kungen om han hade missat äpplet och dödat sin egen son.
Det finns detaljer i berättelserna som pekar på att den äldre danska versionen är betydligt mer realistisk än den yngre schweiziska. I den schweiziska versionen använder Tell ett armborst, vilket tar ganska lång tid att ladda om. Om Tell hade missat äpplet och istället träffat sin son och dödat honom, skulle Tell ha behövt en stund på sig för att ladda om med en ny pil. Fogdens knektar hade kunnat sätta stopp för det hela långt innan Tell ens hade hunnit spänna bågen. Hela vitsen med att ha med sig en extra pil för att döda fogden med hade med andra ord gått förlorad. I den äldre danska versionen använder Toke en vanlig pilbåge. Och han tar dessutom med sig inte en utan två extra pilar. En snabb bågskytt skulle mycket väl kunna få iväg två pilar mot kungen på några sekunder. Så den danska versionen är inte bara äldre utan även mer realistisk.
För att sammanfatta: Homeros epos Iliaden och Odysséen handlar främst om danska hjältar (om man tror på Felice Vincis teori), Shakespeares Hamlet handlar om den danske prinsen Amlet, Englands nationalepos Beowulf och Schweiz nationalepos om Wilhelm Tell – alla kommer de ursprungligen från Danmark. Europa och världen har mycket att tacka Danmark för eftersom vårt grannland i söder har gett oss många bra historier som andra har byggt vidare på.
Ilion & HERACLES: the books 